I den privata debatten finns fanatiker och demokrater. Den fanatiske ställer ogenerat en grupp människor mot en annan. Denne kan även ta sig rätten att ”bevisa” egna åsikter med hjälp av den demokratiskes inställning till andra människor. Att acceptera invandrare och icke heterosexuella innebär då att man lever som en del i en naiv masspsykos. Följden blir att alla demokratiska och vetenskapliga argument bevisar den ”rådande masspsykosen”.
I den offentliga debatten finns samma problem. De ”etablerade” partierna har insikt om vad de debatterar emot, men vet samtidigt att de som kallar sig ”den verkliga oppositionen” inte kan ta ett sakligt argument som strider mot den egna tron, vilket gör debatterande överflödigt. Alltså har de ”etablerade” förut valt att stänga ute en del politiker ur debatten.
Om vi ska få till ett demokratiskt samhälle kan inte vissa åsikter stängas ute. Även om argumentationen med all rätt känns hopplöst resultatlös, så finns det ett viktigt motargument i att faktiskt visa att alla människor har rätten att vara med. För om den person som ärligt tycker att alla är lika mycket värda ska börja diskriminera oliktänkare, så vinner ju den extremistiska sidan debatten med sina demokratifientliga argument.
Däremot bör vi alla försöka inse att det finns ett reellt hot mot demokratin när etnisk bakgrund ska göras olaglig med hjälp av påhittade ”sanningar”.
Vän av demokrati