Det är betydelsefullt, att mitt i den ordliga oredan i den ofta meningslösa kritik som fyller insändarspalterna, ge plats åt den efterlängtade positivism som får stå tillbaka när vassa armbågar ska fram i spalterna. Tacksamhet över att få ägna sin tid åt aktiviteter som ger stimulans och ett engagemang.
Ta ett grepp om pennstiftet och skriv en insändare. Ge uttryck för samhällelig välvilja och var tydlig med att sätta ord på fantasin och verklighetsupplevelsen i den bygd som gett näringen till det strävsamma liv som på ålderns höst räknar dagar och inte år.
Vi äldre som sett och ser hur envist småföretagare kämpar för din och min bygds överlevnad bör få ett besök och en uppmuntran samtidigt som vi äldre har något att dela med dessa nyföretagare.
Landsbygdens ungdom har hos dessa entreprenörer en grund för en fortsättning. Plötsligt händer det … säger reklamen. Vad känner du för ortens företagare? Vad tycker du om den kommunala skol- och ungdomsverksamheten i din bygd?
Har du som dagledig eller pensionär någonsin levt upp till den otroliga tanken att besöka din uppskattade orts företagsplats och erbjuda din tjänst. Städa lite på arbetstid eller göra andra ideella uppoffringar?
Kanske får du en snilleblixt vid stavgångsrundan som säger dig att bli rastvakt på skolgården eller vara sagoberättare på skoltid i klassrummen. Delge minnen från din ungdomstid till skolelever som självfallet inte känner morfars eller farfars historia.
Det som slutligen ger helheten ett ansikte är att våra liv från vaggan till graven formas av den undanträngda andlighetslängtan som gror i människans inre. Gudsfruktan är vår arvedel.
Förhoppningsfull