Hur medvetna är egentligen politiska beslutsfattare, allmänhet och miljörörelser om den mycket kritiska roll som gruvdrift och metaller kommer att spela för den globala så kallade miljöomställningen som erfordras för att uppfylla Parisavtalets klimatmål att inte överstiga 2 grader Celsius?
För att kunna uppnå detta tvågradersmål kommer det att krävas radikala omstruktureringar inom många områden vilket också kommer att medföra betydande påverkan på miljö, lokala ekosystem och vattenresurser samt landskapsdestruktion.
Behovet av relevanta metaller kommer att öka. Den mest betydande metallökningen krävs för batteriteknik – mer än 1 000 procents ökning krävs enligt International Bank for Reconstruction and Development/The World Bank. Den beräknade tillväxten av elbilar kommer bland annat att påverka kopparmarknaden då efterfrågan förväntas öka från 185 000 ton per år 2017 till 1,7 miljoner ton år 2027.
Mer än 40 miljoner laddningsstationer kommer att behövas under det kommande decenniet och kommer då att konsumera ytterligare 100 000 ton koppar per år fram till år 2027. Men även efterfrågan på kobolt och sällsynta jordartsmetaller kommer att öka. Dessa metaller är svåra att bryta eftersom de sällan finns i koncentrationer som är tillräckligt höga för att möjliggöra lönsamhet.
Tillgängligheten varierar beroende på typ av jordartsmetall och det föreligger en mycket stor risk för försörjningsbegränsningar för neodym och dysprosium, det vill säga de två huvudkomponenterna i elektriska magnetrotorer.
År 2015 erhölls ungefär hälften av den globala efterfrågan på jordartsmetaller från återvinning av magneter från elektriska motorer, men den spridda användningen av jordartsmetallerna utgör en enorm utmaning för att kunna återvinna dessa metaller på ren kommersiell grund.
Claes-Erik Simonsbacka, Bureå