I en krönika i Norran den 14 januari skriver Micaela Löwenhöök, ”kalhygget kan rädda världen”. Detta påstående väcker frågan: Anser Löwenhöök att en ökningen av växthusgaser leder till en höjning av planetens medeltemperatur?
Ett kalhygge ger på grund av nedbrytningen av humus och huggningsrester ett nettotillskott av växthusgaser under 10 till 40 år. Efter den tiden tar det 30 till 50 år innan hygget har bundit lika mycket koldioxid som skogen hade bundit innan kalavverkningen.
Kalhygget planteras oftast med ett trädslag, men är det stora hyggen kan det bli tal om två – tall och gran. De blandas sällan utan planteras oftast i var sitt område. Monokulturer av gran är mycket svårsläckt när skogen brinner. På senare år har vi haft ett par stora skogsbränder i Sverige.
Granbarkborren älskar monokultur av gran där även en förvirrad borre inte kan bomma granen. Att träden har samma ålder är en plusfaktor för både brand och borre. Ett kalhygge förändrar artsammansättningen drastiskt. En granplantering är artfattig och den genetiska variationen liten, eftersom fröna kommer från ett begränsat antal “elitträd”. Förmågan att överleva ett mera föränderligt klimat är mindre än i en naturligt föryngrad skog.
Ilkka Saarinen
Svar direkt
Man får utgå från att den fråga som ställs till mig av Ilkka Saarinen är av retorisk art. Att utsläpp av växthusgaser leder till global uppvärmning har konstaterats sedan en längre tid. Mitt raka svar på Saarinens fråga blir därmed ja. Jag anser att den globala uppvärmningen är ett problem. Jag tycker även att mäns våld mot kvinnor är ett problem, men är inte mot att män ska få finnas för den skull.
Det är konstaterat att det finns negativa effekter med kalhyggesavverkning. Det finns även positiva. Vissa arter trivs i den miljö som uppstår kring kalhyggen. När skogen återkommer, tack vare den hållbara skogsbrukskultur som vi har i Sverige, återkommer de arter som försvann när kalhygget skapades.
Enligt LRF är skogsbruket knappast en av orsakerna till att arter dör ut i skogen, man känner inte till någon art som utrotats av skogsbruket de senaste 50 åren. Vissa arter kan ha det tufft, men sannolikt har vi minst lika många ökande arter. Jag menar att vi i Sverige har lyckats kombinera ett klimatsmart skogsbruk med bevarande av en rik biologisk mångfald. Det är jag stolt över.
Micaela Löwenhöök, ordförande Moderaterna Skellefteå