Sparkrav, nedskärningar, en vård som ska effektiviseras, patientsäkerheten hotas och vårdpersonal går in i väggen. Så ser verkligheten inom vården ut i dag. Sedan jag började arbeta inom vården 2007 har vi gått ifrån att arbeta personcentrerat till att erbjuda förvaring eller att ge kortast möjliga vårdtid. Detta har gjort att personalen springer snabbare i ett försök att bibehålla kvaliteten. Tyvärr har vi nått vår maxhastighet.
Inom vården är man både livegen och oumbärlig. Vi förväntas utan större ersättning jobba när andra är lediga, ta pass med kort varsel, bryta semester och föräldraledighet samt med risk för vår egen hälsa jobba på ohälsosamma tider. Vården vi ger ges på bekostnad av våra familjer och vårt fysiska och psykiska välmående. Ingen ska behöva gråta på vägen hem från jobbet på grund av en orimlig arbetsbelastning eller för lite tid till återhämtning.
På sjukhuset har jag sett patientsäkerheten äventyras gång på gång när vårdpersonalen inte orkar springa fortare. Sjuksköterskor och läkare diskuterar patienter de inte hunnit träffa eller endast träffat ett par minuter. Undersköterskor blir inte informerade om beslut som tagits då sjuksköterskor och undersköterskor springer om varandra.
Personalen inom vården lyckas inte springa hela vägen uppför berget av arbetsuppgifter som ska göras. Vi har inte tid att vänta på de större omstruktureringar som krävs för att vi ska ta oss hela vägen upp. För varje meter vi springer tappar vi personal som besitter ovärderlig kompetens.
Åtgärder måste göras nu. Höj lönerna till en skälig nivå där erfarenhet lönar sig och ge oss ob-ersättning som speglar verkligheten. Skyll inte den orimliga arbetsbelastningen på bristen på utbildad vårdpersonal och att inget går att göra. Lös i stället problemet genom att ta tillvara på den kompetens som finns.
Anställ servicepersonal som kan bära ut matbrickor, lämna ut tandborstar och fylla på vattenglas. Personal som kan bädda sängar, tvätta, städa, faxa papper och beställa färdtjänst. Låt undersköterskorna inom kommun och region göra det som de är utbildade för. Låt dem hjälpa patienter med den basala omvårdnaden, det psykosociala, lägga om sår, ta prover och göra kontroller.
Genom att lösgöra undersköterskorna från det arbete som inte kräver deras kompetens kan utrymme skapas för utökade delegeringar, vilket i förlängningen även lättar arbetsbördan för sjuksköterskorna. Servicepersonalen borde i förlängningen även erbjudas utbildning och därigenom kan vi skapa en dräglig arbetsmiljö som även främjar kompetensutveckling och nyrekrytering.
Bekymrad undersköterska