Region Västerbotten vill vara en attraktiv arbetsplats som lockar många att vilja arbeta där, men tyvärr. Med den filosofi som vissa chefer lever efter, blir dessvärre delar av sjukvården en oattraktiv arbetsplats.
Det pratas – i det tysta – om debatten som pågår i media nu. Ingen som vill ha kvar sitt jobb vågar yppa något kritiskt så att dessa chefer hör, eftersom de då kan ordna en uppsägning med hänvisning till ”bristande samarbetsförmåga” eller något liknande. Om man inte ”frivilligt” skriver på sin uppsägning förekommer det hot om att ge dåliga referenser.
Kommunikationen som förs från dessa chefer är envägskommunikation. Det finns inget utrymme för dialog eller att ha en annan åsikt, trots personalbrist. Dessa chefer uppmuntrar personalen att skriva avvikelser som rör kollegornas ageranden, i syfte att kunna använda som argument för omplacering eller avsked, men inte om avvikelser gällande teknisk utrustning. När vi anställda inte ens kan framföra kritik internt, hur ska vi då våga tala med media? Om vi pratar utsätts vi dessutom för risken att de eftersöker källan.
Det hjälper föga att den allra högsta ledningen inom Region Västerbotten säger att personalen har meddelarfrihet, när vissa chefer på golvet är av en annan åsikt. Det är bara att beklaga. Om någon vågar ge kritik offentligt räknas den som illojal, och då kan den personen se sig om efter ett annat jobb.
Tystnaden är så mycket större än vad många anar – det här är bara toppen på ett isberg.
Vårdanställd