Jag är sjuksköterska. Som så många andra har jag ett samhällsviktigt yrke som nu uppmärksammas på ett rörande och fint sätt av allmänhet, media och politiker. Tack för era applåder, era uppmuntrande ord och er kärlek till det vi gör och har gjort 365 dagar om året i flera generationer.
Vi är ödmjuka till att den stora massan nu ser vikten i vårt arbete och vikten av att vi faktiskt finns för er i samhället. Snälla glöm inte dessa insatser när pandemin lagt sig, när karantän bryts, när din vardag sakta kommer tillbaka till det normala.
Det här är min och många andras vardag, alla dagar på året. Vi är vana att arbeta under press, med små resurser och dåliga villkor. Vi är vana att ta svåra beslut under stress och att ständigt prioritera. Vi är vana att bemöta människor i kris och att tänja på oss själva för att du ska få den bästa och säkraste vården. Vi är trötta, men fortsätter ändå – 365 dagar om året. Den stora skillnaden är att ni är med oss nu på alla plan. Tack!
Till er folkvalda politiker; glöm aldrig vad neddragningar av vårdplatser leder till i en kris, glöm aldrig vad dålig arbetsmiljö och personalbrist leder till i en kris, glöm aldrig vad minskade resurser och dålig planering framåt leder till i en kris och glöm aldrig de som gjorde att krisen inte blev en katastrof.
Tack för att ni tänker på oss, applåderar och fördelar resurserna klokt, även i framtiden – för det förväntar vi oss. Ni har visat att ni kan.
Cecilia Lundberg