För fyra år sedan röntgades min rygg för första gången. Jag hade kotglidning vilket gjorde fruktansvärt ont. Två år senare började jag få akupunktur på en vårdcentral. Sedan har det rullat på med ytterligare röntgen, besök på ortopeden i Skellefteå, remiss till Umeå angående operation, läkarbesök i Umeå, ännu en röntgenundersökning i Umeå samt besked om att en eventuell operation skulle dröja.
Nu har vi kommit fram till 2019 och i februari röntgades min rygg – två gånger. Efter ett par kontakter med Umeå fick jag besked om att det inte fanns någon kölista utan att akuta fall som mitt gick före, men att operationen inte kunde bli aktuellt före hösten. I slutet av september fick jag plötsligt ett brev från Umeå som upplyste mig om att jag måste ringa dem innan den 8 oktober annars skulle jag strykas från listan, en lista som enligt operationsplaneraren inte fanns. Nu har jag har ringt, så nu står jag på listan.
Jag äter fyra Alvedon per dag och får akupunktur var fjortonde dag, annars skulle jag knappast kunna ta mig fram med min rullator. Det är lite jobbigt, särskilt som jag inte sedan 2012 har någon ”egen” läkare att samtala med. Just nu känner jag mig lite uppgiven. Kanske jag överreagerar, men väntetiden känns lång – mycket lång.
Väntar