Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skickade 2018 ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” till 4,8 miljoner hushåll i Sverige. De skriver: ”Syftet med informationen är att vi ska bli bättre förberedda på följderna som allvarliga olyckor, extremt väder, it-attacker eller militära konflikter ger. Tyngdpunkten i innehållet ligger på hur människor kan förbereda sig för att kunna se till grundläggande behov när viktiga funktioner i samhället inte fungerar som vanligt.”
Av ekonomerna har vi de senaste åren lärt oss att begreppet ”just in time” – gällande transporter, personal och lagerhållning – som minskar kostnader och ökar avkastningen. Genom digitalisering, elektrifiering och effektivisering så plockas ”onödiga” och kostsamma funktioner bort.
När en samhällsstörning uppstår så märker vi genast sårbarheten med slimmade organisationer inom exempelvis sjukvården. Vi märker att varuleveranser som kommer ”just in time” inte har någon lagring och att telefonsupport till larmnummer inte har oändliga resurser att ta emot samtal.
Norran, liksom andra tidningar, uppmärksammar just nu en kraftig försäljningsökning i butikerna med tomma hyllor som resultat. Som jag förstår så var det inte detta som vi uppmanades till av MSB. Utan tvärtom. MSB ville undvika situationen att vi panikbunkrar i det ögonblick som krisen kommer.
Uppmaningen var istället att var och en bygger upp vår beredskap under lång tid. Vi har faktiskt haft två år på oss. Med den erfarenhet vi hittills har av denna samhällsstörning uppstår frågan: klarar vi av ett större strömavbrott där vi till exempel tappar både elförsörjning och kommunikation? Vilken beredskap har var och en hunnit bygga upp sedan MSB sände oss broschyren för två år sedan?
Martin Lundmark, Skellefteå