När Skellefteå växer finns mycket att tänka på. Barnomsorg, skola, infrastruktur, bostäder och sjukvård hör till de stora utmaningarna. En vit fläck på det sistnämnda området för Skellefteås del är ett boende i livets slutskede, så kallat hospice.
För även i det växande Skellefteå kommer människor att dö, förmodligen fler än tidigare. Det är sant att många vill dö hemma. Men inte alla. När kraft och möjlighet till boende hemma saknas, är den hemmiljö som ett hospice erbjuder en ovärderlig tillgång för såväl patient som anhöriga. Alla som har haft kontakt med Axlagården i Umeå vet detta.
För flera år sedan var Skellefteå på väg i rätt riktning med Orkidén. Det var en palliativ del med fyra platser på kirurgavdelning 2 på lasarettet. Vår familj fick god erfarenhet av vården och boendet där. Men istället för att utveckla detta lades Orkidén ned för omkring tio år sedan. Behovet kvarstår dock. Till alla byggprojekt som nu pågår i staden önskar jag därför att den styrande majoriteten gör allt vad som ligger i deras makt för att även ett hospice får finnas med i stadens växtplaner.
I mitt arbete som präst möter jag många i dödens närhet. Vikten av en värdig sista tid nära de sina och ofta i ett stort behov av vård, kan aldrig överskattas. Egen sal på lasarettet med extra bädd där närstående kan sova är långtifrån alltid möjligt.
I Psaltaren kan vi läsa: ”Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet” (Ps 90:11). Den vise inser att en dag är det jag, eller någon av de mina, som behöver både vården och familjen nära i livets slut. Då behöver bygget vara klart. Ett hospice till ett växande Skellefteå!
Johan Holmgren, Ursviken