Vårt land och resten av världen är drabbade av en pandemi. Vi vet att detta virus tyvärr kommer att kräva fler dödsoffer i vårt land än vad det redan har gjort. Vi har har facit och samlad statistik som visar att det med extrema åtgärder går att rädda väldigt många människoliv.
Vi måste agera snabbt och inte fortsätta med att vänta – vi bör sätta alla i karantän. Det kommer såklart att ha negativ ekonomisk påverkan. Men kan man verkligen jämföra människors liv med pengar? Vi kommer kanske att ha det jobbigt om landet sätts i karantän, men då tror jag att fler människor kommer att överleva.
Att vara hjältar som räddar människoliv i mångfald är jobbigt. Vi bör älska våra medmänniskor och motiveras av att rädda liv. Jag jobbar med äldre personer, tänk er en situation där någon av oss skulle bli smittat av covid-19, då skulle många av dem vi arbetar med riskera att bli kritiskt sjuka.
Kommunen borde åtminstone göra drastiska förändringar i äldreboendena och införa nya regler för oss som arbetar med äldre. Men kommunen har inte gett något annat än rekommendationer och på min arbetsplats väldigt klena säkerhetsåtgärder, som enligt mig inte kommer att hålla i längden.
Kostar de äldre för mycket eller har de blivit för många och för kostsamma för landet så att det är en fråga om ekonomi? Det känns som att alla människors liv inte är lika mycket värda i samhället. Jag undrar om de som bestämmer hade tagit till superextrema åtgärder om det vore de unga starka skattebetalarna eller de friska ungdomarna som var riskgrupperna för att kunna bli allvarligt sjuka av coronaviruset.
Rädda liv och inse att detta är allvarligt för dem som är sjuka, gamla och svaga. Ingen vill att dödssiffran ska fortsätta att öka i vårt land eller län. Det finns hopp för oss alla!
Berit Johansson, Skellefteå