Häromdagen hörde jag en känd person som sa att kärnkraften spelar en stor roll den i pågående kampen mot den globala uppvärmningen, förutom problemet med slutavfallet. Men är kärnavfallet ett tillkommande problem som man först får möta vid slutfasen av kärnkraftsanvändningen?
Dagens kärnkraftsreaktorer som producerar el, producerar även kärnavfall. Som alla vet är avfall från kärnkraften lika farlig som dödens aska som bredde ut sig efter bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.
Även haverierna i Tjernobyl och Fukushima visar hur farlig det radioaktiva materialet är. I det senare fallet fanns det planer från den japanska regeringen att evakuera två och en halv miljoner människor, tack vare tur och lyckliga omständigheter behövdes inte det. Ska vi verkligen ha en teknik som ständigt producerar livsfarligt avfall?
Till skillnad mot atombomber ska kärnklyvningskedjereaktionen i en reaktor ske långsamt, med multipla kontrollsystem som exempelvis självstyrande kylsystem. Människor har inte hittat material som tål värmen som en reaktionen ger. Utan kylning överhettas bränslehärden och börjar smälta. Om härden smälter kan yttre kärlen och betongbyggnaden också smälta. En teknik som oundvikligt levererar en katastrof om någon av dess kontrollsystem fallerar, är långt ifrån perfekt eller önskad.
Kärnkraften är en häftig och utmanande teknik. Den lockar många duktiga människor och stora kapital. Ett kärnkraftverk som är ett gigantiskt och komplext projekt ger visserligen arbete till människor, men människans kunskap och strävan ska inte använda för att skapa en risker som sedan måste kontrolleras.
Kärnkraften som oundvikligt ger detta oönskade avfall ska inte ersätta fossila bränslen. Framtidens energi ska och kan tillgodoses av förnybara energikällor.
Seiko Matsuda, Boliden (ursprungligen från Japan)