Bilden av övergången från det gemensamma till det enskilda beskrevs under 1990-talet som övergången till tågluffar-generationen. Ingen mer charter utan var och en sin egen lyckas smed.
I grunden ligger den nyliberala idéen som präglat synen på den perfekta fördelningen genom marknader. Samtidig med en inställning som menar att privat ägandet och styrning anses överlägsen det gemensamma och offentliga alternativet.
Det gick så långt att man utsåg samhället till syndabock vid tsunami-katastrofen i Thailand. Det var inte de reseföretag som tagit betalt, det vill säga de som hade ansvarat för resan, som skulle ta hem levande och döda utan staten.
Nu är vi där igen. Kloka människor väljer bort resor och folksamlingar för att undvika att bli sjuka, men även för att begränsa smittspridningen. Det är kunderna, det vill säga marknaden som sviktar. Men då vill många företagare sitta i statens knä. Då är det skattebetalare som ska se till att företagen hålls skadeslösa. Inte marknaden. Vinsterna ska vara privata men förlusterna ska socialiseras.
Hans-Erik Persson, Burträsk