En rapport som publicerades av IPBES (Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) kommer fram till att arter alltid har försvunnit, men att nu går utrotningen tiotals eller hundratals gånger snabbare än den gjort de senaste tio miljoner åren.
Huvudorsakerna är människans överutnyttjande av land och vatten, direkt överutnyttjande av arter på grund av till exempel skogsavverkning, klimatförändring och miljöförstöring. Monokulturer, det vill säga odling av samma gröda, har brett ut sig enormt. Dessa odlingar är generellt sett mycket artfattigare än blandkulturer och vildväxande natur som nu trängs undan allt hastigare.
Livsbetingelserna för djur, växter och andra organismer försämras. Följden har blivit sårbarhet. Fältet blir fritt för insekter och andra organismer som måste bekämpas med mängder av kemikalier som ofta är farliga.
Eukalyptusplantager har starkt bidragit till den aktuella brandkatastrofen i Australien. Omfattande bränder har vi redan haft här i Sverige. Även det svenska skogsbruket är sedan länge inriktat mot monokulturer av tall eller gran samt kalhyggesbruk.
I debatten har Micaela Löwenhöök (Moderaterna) samt Kerstin Stenberg och Ola Andersson (Norra Skogsägarna) hävdat att kalhyggen skulle gynna den biologiska mångfalden. Det är enligt min mening påståenden som går helt på tvärs mot forskningen.
I sitt svar på Ilkka Saarinens insändare om kalhyggen, den 27 januari, skriver Micaela Löwenhöök: ”Vissa arter kan ha det tufft, men sannolikt har vi minst lika många ökande arter.” Sannolikt! Man kommer osökt att tänka på Tage Danielssons satir efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg.
Lasse Johansson, Skellefteå