Flera proffstyckare har den senaste tiden gjort reklam för svenskt skogsbruk, senast Csaba Bene Perlenberg, Norran den 9 mars, samt Micaela Löwenhöök, Norran den 14 januari. Javisst – trä är ett bra miljövänligt byggnadsmaterial, som till exempel i kulturhuset, men där slutar sanningarna.
Trä för byggen hittas i skogar som inte skötts enligt den modell som råder i svenskt storskogsbruk. Virket man vill ha till träkonstruktioner är kvistfri norrländsk fura. Detta uppmärksammades i samband med renoveringen av Lejonströmsbron. Extra fint virke hittades då i Långträsk, inte på storbolagens marker. Varför? Jo, dessa storbolag kalavverkar och planterar massaved.
De stora skogsbolagen kommunicerar i media via föreningen Svenska Skogen. Får Svenska Skogen råda över framtiden för den halva av Sverige som är täckt av skog, så kommer framtida byggen inte kunna göras av trä. Men detta ligger längre bort i tid än vad storbolagens strateger behöver bry sig om. Det gäller inte oss som bor här i skogslänen.
På de plantager som Sveaskog, SCA, Holmen med flera, påhejade av SLU och Skogsstyrelsen, nu skapar i stor skala växer inte byggnadsvirke av hög klass. Där växer krokig, kvistig och skadad skog som bara duger till papper. Plantager drabbas dessutom av alltid av de storskaliga störningar vi ser mer och mer av: stormskador, svårsläckta bränder, barkborre, svampangrepp, rotröta, älgskador, fuktskador, torkskador med mera – allt det som monokulturer kännetecknas av. Utöver detta kommer skadorna på ekosystemet som nog de flesta redan känner till.
Alla vet, åtminstone när det gäller regnskog, att kalhyggen och plantager varken är lönsamt på sikt eller samhällsnyttigt. Det gäller även här hemma, även om vi inte alltid får höra det sägas klart och tydligt. Perlenberg har missförstått varifrån bra virke kommer. Löwenhöök säger att kalhygget kan rädda vår värld. Någon sa att hen hade slutat lyssna på politiker.
Tomas Johansson, Skelleftehamn