Vår regerings medlemmar slår nu alla händerna ihop och förbereder krafttag mot den rådande oordningen i samhället, den grova brottsligheten och det våldsamma skjutandet. Man aviserar 20 000 fler poliser, mer drakoniska straff och fler bovar i fängsligt förvar. Men det kanske kan sägas mer om de banditer som är vållande till eländet och som inte inordnar sig i drägliga umgängesformer. Hur ta itu med själva människan?
Vi prisar med all rätt vårt gedigna skolsystem och vårt välstånd. Man ger till och med polisen eloge för dess laglydnadsundervisning i skolorna, men det täcker nog inte helt vårt behov av exempelvis straffrätt och processrätt. Känt är att föräldratillsynen försämrats på den grund att båda föräldrarna nu vanligtvis är förvärvsarbetande. Barnen botaniserar ofta på egen hand.
Nästan 44 år lång blev min tid inom polisen, nästan hela tiden i chefsposition. När jag slutade fann jag att den grova brottsligheten under min tid sexdubblats, och gangsterlivet har fortlöpande aggraverat. Jag använder ordet gangster eftersom man argumenterar med pistol eller gevär. Och nu ska den huvudsakliga lösningen bli våld mot våld. Erfarenheten visar dock att människan i gemen inte tycker om snubbor och snutar. Man vill vara herre över sin stackare.
Vi försöker på olika sätt. Polisen har tillgång till rapporteftergifter. Åklagare har möjlighet till åtalsunderlåtelse eller åtalseftergift. Domstolar kan erbjuda skyddstillsyn, villkorlig dom och strafftidsavdrag. Men hur är det med människan och hennes samhällsansvar? Är den resursen att räkna med, om vittnen i brottmål vägrar ställa upp eller helt sonika tiger om vad man faktiskt med egna ögon har sett?
Jag vill inte förkasta all mildhet och förlåtelseanda, men i dagsläget med allt skjutande måste stoppspaden fram. Läkarvetenskapen säger oss att de som föds i nuet kommer att bli mer än 100 år gamla. Det verkar glädjande, men gäller förstås inte de stackare som mitt i steget blir skjutna.
Filip Gerhardsson