Att bedriva en statlig och kommunal politik där man föser ihop personal i stora hopar som ej hellre är konkurrensutsatta är ingen bra sak som jag ser det. Kompanistryk är vad som sker när man samordnar resurserna till jättestora enheter i statlig och kommunal regi. 

Att fösa ihop typ hemtjänsten, busschaufförerna (Skellefteå buss) och sjukhuspersonal i stora personalgrupper där individerna bara blir ett nummer i spelet är för mig motsatsen till små självstyrande enheter där varje individ känner sig behövd. Troligen vill cheferna bara ha ett nummer att fylla i personalschemat. 

Det enda som krävs är att vederbörande innehar ett formellt bevis för utövande av jobbet. I de allra flesta privata företag förhåller det sig helt tvärtemot, där får individen möjlighet att vara mer kreativ. Med små effektiva enheter blir arbetet så mycket mer intressant för individen. 

Visselblåsarrätten är därför för mig en bluff. Vem kan ostraffad säga något. På den marknadsutsatta arenan kan man ifrågasätta på ett helt annat sätt. Kommer man inte överens, ja då finns chansen/risken att den anställde slutar och går till konkurrenten eller rent av byter jobb. Men observera, det är inte många som slutar, när det är högt i tak fungerar det otroligt bra.

Det behövs en ständig dialog hur kantiga respektive bra reglerna/lagarna är i dagens samhälle, tiden och utvecklingen står inte stilla. Enligt Wikipedia blir en person som ingår i en byråkrati en byråkrat, i nedsättande bemärkelse betyder termen ämbetsmannavälde. 

Min slutsats är att vi ska ha en statsmakt/kommunalmakt som är av begränsad storlek. För varje procent som byråkratin ökar, där fler och fler går efter vad som är skrivet minskar utrymmet för sunt förnuft. Och notera att det är absolut inga dåliga människor som jobbar i de byråkratiska organisationerna. Och vi ska ha en statsmakt/kommunalmakt, absolut. Jag tycker bara att visselblåsarrätten är bara en bluff.

Erfaren marknads person