Efter att ha röstat på Folkpartiet och Liberalerna i hela mitt ganska långa liv har jag fått nog. För mig står liberalism för frihet (vilket ordet liberal betyder), solidaritet med utsatta, modernt tänkande och humanism. Nu har dessa ledord ersatts med något slags företagsekonomiskt språkbruk där friheten framför allt gäller de redan besuttna. För utsatta som är bidragsberoende ska snaran dras åt hårdare.  

Humanismen i framför allt invandrar- och flyktingfrågan ska ersättas med hårdare tag, det vill säga krav. Modernt tänkande saknas i många stycken. Exempelvis driver man hårt frågan om kärnkraft som är kontroversiell och som med framgång har ersatts av vind- och solkraft, både i Sverige och i stora delar av världen. Kriminaliteten ska lösas med hårdare straff med mera.

Man är långt ifrån ensamma som driver denna politik, faktiskt mer eller mindre en majoritet av partierna, men vem behöver då ett liberalt parti som driver samma frågor? Visioner om hur man ska bygga ett rättvisare samhälle saknas, till exempel en reformerad ekonomisk politik – utan specialregler som Rut och Rot som främst gynnar de rikaste. 

På en punkt står fortfarande Liberalrena för en i mitt tycke sund inställning, nämligen engagemanget för EU. Där har dock den skickligaste politikern Cecilia Malmström slutat och den andra med stort engagemang, Cecilia Wikström, fick sparken. Att hon hade dubbla uppdrag, var nog en förevändning för att sparka en stridbar politiker som hade humanismen som en av sina starkaste motiv.

Caprico