Så länge jag kan minnas har regioner och kommuner i Norrland belastats med besparingskrav, främst inom den sociala omsorgen. Julen 2021 kunde vi ta del av budskapet att socialnämnden i Skellefteå blir ålagda ett sparbeting på 67,4 miljoner. I sammanhanget är detta något förvånande då staden har ett mål att växa och även då få ett överskott i kommunkassorna som gott och väl ska räcka till social välfärd för utsatta grupper som funktionshindrade, barn med skolsvårigheter, äldrevård, personer med behov av försörjningsstöd och så vidare. Skellefteå borde kunna bättre än så när det gäller social omsorg.
De senaste åren har Skellefteå satsat mycket för att bli attraktivt och byggnadstakten har ökat intensivt. Northvolt är ju den stora kommande arbetsgivaren som förknippats med stora förväntningar. Infrastrukturen till denna fabrik sägs ju bekostas av investerarna men nog torde kommunen och skattebetalarna genom olika arrangemang ha deltagit i finansieringen.
All byggnadsverksamhet som pågår, nog är väl kommunen med och lägger ned en del arbete i detta såsom el, vatten, avlopp och förändringar av gator. Ett kulturhus har det blivit, en ny centrumbro ska det bli. Mot många människors vilja ska det tilläggas.
Med tanke på Skellefteås utveckling så borde skatteinkomsterna komma som ett gammaldags avi på posten. Men det gör de nu inte alltför fort, verkar det. Bland annat beroende på att många av de arbetsgivare som är verksamma i staden inte skattar här. En del av entreprenörerna har troligen mesta skatteskyldigheten i ett annat land till och med. Här gäller det att se upp med var människor och företag är skrivna.
När det är byggt klart kommer många anställda och entreprenörer att lämna. Skellefteå kommun bör tänka över vilka pengar som betalas ut till vem och till vad. Social omsorg är lagstiftad – det är inte all materiell infrastruktur.
Olov Wikström, Skellefteå