Ändå, när detta skrivs, är det slående hur lite som sägs om det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina. I mina ögon var behållningen av SVT:s Agenda söndagen den 14 augusti den avslutande intervjun med Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba. Mycket intressant och välformulerat beskrev han sitt lands dilemma – men även hur västvärlden måste frigöra sig från sitt beroende av de ryska olje- och gasleveranserna.
Även om Sverige är relativt självförsörjande på energi, tidvis även exportör, så borde det finnas all anledning att stötta Ukrainas tappra kamp mot övermakten. Nästa gång kan det vara vår tur. Att vi nu sökt medlemskap i Nato ger ingen trygghet om ett storskaligt krig skulle bryta ut.
När invasionen var ny, var också intresset stödja kampen även med stödinsamlingar – både från partierna, företag samt oss som privatpersoner – stort. Men just nu läggs ”penga-krutet” på att i sedvanlig stil försöka övertyga oss om var vi ska lägga våra röster.
Har någon sett något förslag att dra ner på den kampanjen? Ta bara en så pass banal företeelse som valaffischerna. De sägs alltid höja valtemperaturen, göra oss mer medvetna om att nu gäller det att lägga rätt sedel i rätt urna. I praktiken står de på snedden och bleknar bort ur vårt medvetande redan efter några dygn.
En summa motsvarande det genomförda slöseriet kunde vara en uppmuntran för det land som nu envist kämpar vidare för sin nations överlevnad.
Stefan Holmberg, Östra Falmark