Allt tyder nu på vi, att inom en snar framtid, kommer att tillhöra världens största fredsrörelse, nämligen Nato. Många har sett Nato som en krigsallians, men synar man försvarspakten så inser man med tydlighet att dess verksamhet med världens mäktigaste krigsmakt USA, bygger på att förhindra krig.
Ett krav för att få bli medlem i Nato är att man står upp för demokratin. Huvuddelen av länderna utanför Nato är mer eller mindre odemokratiska.
Sverige har nu tillsammans med Finland fattat ett historiskt beslut och fått ett godkännande av samtliga Natoländer att, efter cirka 200 års alliansfrihet, gå med i Nato. Resan dit har föregåtts med många hårda ordväxlingar om vad som skulle gagna Sverige bäst. Vår försvarsminister under denna tid, Peter Hultqvist, har varit den mest hårdhudade motståndaren till ett Natomedlemskap. Han har lovat det svenska folket, att han var en garant för att hålla Sverige utanför Nato med orden, att ”stabiliteten i området skulle äventyras om vi gick med i Nato”. Denna ståndpunkt vidhöll han även efter Rysslands invasion av Ukraina.
När vi nu, som det ser ut, har uppnått ett medlemskap i Nato och bedömer att stabiliteten i vårt närområde förbättras genom detta medlemskap, då kommer frågan jag ställer mig och som svenska folket också bör ställa sig: Är det rimligt att den hårdaste motståndaren till ett Natomedlemskap, nämligen Peter Hultqvist, ska vara kvar som försvarsminister? Det tycker inte jag.
Jag anser, för att symboliskt visa att Sverige är och vill vara ett fullvärdigt Natoland, att en kommande försvarsminister efter höstens val, bör vara en person som till fullo medverkar till ett gott försvarssamarbete inom Nato. Möjligen skulle vår överbefälhavare Micael Bydén, vara en tänkbar kandidat, som tydligt skulle markera och symbolisera vår nya försvarspolitik, nämligen inom Nato.
Sture Nilsson, Sjulsmark