Vi lever i valfrihetens tidevarv och svenskar är verkligen ett valfrihetsknarkande folk, tusen erbjudande möter oss varje dag och alla vill bara ha mer. Vi låtsas att allt är valfritt, allt utom vårt deltagande i den digitala revolutionen, för där går valfrihetens gräns.
Vill du bestämma över ditt liv, vill du själv välja vilka digitala tjänster som berikar och vilka som du vill vara utan, då blir du genast straffad.

Nej, i världens mest extrema land får man inte välja hur digital man vill vara. Om man inte ger sig hän, spenderar dagar för att hantera all teknik och uppvisar en genuin längtan efter nästa uppdatering så blir du utstött och mobbad. Är det inte de feodala herrarna från amerikanska techbolag som kuvar oss så är det digitaliseringskonsulternas lobbyister som säljer halvtestade betaversioner till ivriga byråkrater. Likt korsfarare så verkar de drivas av en självpåtagen livsuppgift att krångla till livet för oss, och utan protest så följer alla med på lämmeltåget.

För i landet Sverige anses all utveckling alltid vara bra utveckling, ingen reflektion eller eftertanke behövs, och jag som tillhör den sista analoga generationen ses som en bromskloss om jag försynt räcker upp handen och frågar; – Varför?

För det finns ingen valfrihet, ingen kommer undan det digitala husförhöret. Alla sitter nervöst och väntar på kanten av kökspallen, lovar att vara en lydig digital medborgare, låter överheten mästra oss. Vår digitaliseringsminister kommer oinbjuden men det är det privata näringslivet som skriver frågorna.

– Har du fiber, dator, padda och alla streamingtjänsterna? Är din smarta mobiltelefon smart nog? Har du giltig e-legitimation? Har du digital postlåda? Har du laddat ner alla appar? Använder du molnet? Har du Swish och digital plånbok? Sköter du all kontakt med vård, bank och samhälle digitalt? Är du beredd att offra din integritet, ditt liv och dina sparpengar för den totala digitala underkastelsen?

Alla måste svara JA på samtliga frågor. Ingen nämner längre ordet valfrihet och den som tvekar anses vara ett problem och blir därför förvisad till en alternativ plats i samhället, till det digitala utanförskapets bakgård där inget längre fungerar.

Men det finns ett ljus i tunneln, om några ynka decennier så har alla analoga anarkister gått ur tiden. Det sista motståndet mot massövervakning och ständiga uppdateringar falnar, lösenord och ID ersätts troligen med dna-verifiering och ingen behöver någonsin prata med en livs levande människa igen.