När jag skrollar mig genom ett par veckors nyhetsrubriker så inser jag hur fattiga vi svenskar egentligen är. Vi har inte råd med någonting längre. Fattig och rik har plötsligt fått något gemensamt, ingen har längre råd med livets nödtorft. Hungriga skolbarn och husbilars ökade omkostnader har samma nyhetsvärde. Trångboddhetens rubriker är lika svarta som miljardärens svårsålda slott.

Vi har inte längre råd att bygga bostäder, inte råd att odla tomater eller betala skäliga löner till välfärdens hjältar. Vi har inte råd med hemtjänst till en åldrande befolkning, inte råd med systembolagets höjda priser, inte råd med varken skolböcker eller skolmat.

Fattiga har inte råd att köpa mat och rika har inte råd att betala skatt.

Vi har inte råd att betala bondens höjda dieselpris. Ungdomar och pensionärer har inte råd att flytta hemifrån och villaägare har inte råd att göra någonting alls. Vi har inte råd med balkonger till trygghetsboendets lägenheter, inte råd att betala för ett oberoende public service, inte råd att betala liftkort i fjällen. Vi har inte råd med tolkar till utrikesfödda som söker vård, inte råd med gurka på mackan eller råd med trygga bostadsområden.

Fattiga har inte råd att köpa mat och rika har inte råd att betala skatt.

Vi har inte råd att rusta järnvägen, inte råd att resa till Maldiverna eller råd med små barngrupper i förskolan. Vi har inte råd att betala restaurangernas underbetalda personal, inte råd med gatlysen eller råd med mediciner till allvarligt sjuka. Vi har inte råd med tullpersonal för att stoppa knarksmugglingen, inte råd att värma herrgårdens stora orangeri eller råd med barnens kulturskolor.

Fattiga har inte råd att köpa mat och rika har inte råd att betala skatt.

Vi har inte råd att lära alla barn läsa och skriva, inte råd att köpa nya elbilar, inte råd att hjälpa de som flyr från kriget. Vi har inte råd att skotta snö, inte råd att hålla kyrkor varma eller råd att hålla kriminella fängslade. Klädbutiker har inte råd med personal, ideella föreningar har inte råd med lokaler och våra riksdagsmän har inte råd att vara folkbokförda hemma hos familjen.

Fattiga har inte råd att köpa mat och rika har inte råd att betala skatt.