I regeringsförklaringen påstod Ulf Kristersson att Sverige blev ”en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer på 1970-talet”. Det är ett hårresande uttalande som fått flera forskare att kraftfullt protestera. Enligt Naturvårdsverkets senaste sammanställning uppgår Sveriges utsläpp av växthusgaser till cirka 48 miljoner koldioxidekvivalenter per år.

I riksdagen står SD-ledamoten Elsa Widding och säger ”att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd”. Det är vetenskapsförnekelse och en ”Trumpifiering” av det politiska samtalet. Vare sig Kristersson eller Widding har ställt upp på uppföljande frågor från journalister.

Regeringen vill också sänka reduktionsplikten, inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel, till sex procent. En sådan sänkning skulle öka utsläppen med fem till sex miljoner ton koldioxid. Reduktionsplikten står för hälften av den minskning av utsläppen som Sverige måste göra för att klimatmålen till 2030. Dessutom vill man minska skatten på bensin och diesel. Det går mycket väl att rikta stöd till dem som är mest beroende av fossila fordon, till exempel människor i glesbygd och jordbrukare. Stöd till fossil energi ökar utsläppen, håller uppe priserna och göder samtidigt Putins krigsmaskineri. Det är grundläggande kunskap om utbud, efterfrågan och pris. Vad är det ni inte förstår?

Ovanstående uttalanden är bara några exempel på att den nya regeringen inte tar klimatkrisen på allvar. Det är ”business as usual” och naiv tilltro till att snabb teknikutveckling ska lösa problemen. Om man överhuvudtaget anser att det är ett problem.

Med hjälp av alternativa fakta och vetenskapsförnekande skapar man en bild av att det inte behövs några större förändringar. SD har tidigare visat sådana åsikter men nu blir det uppenbart att även M och KD intar samma hållning. Och vad gör L? Lägger sig platt som man redan gjort i en mängd andra frågor?

Ansvarsfull