Läser Mikael Bengtssons ledare (4/1) ”Ensamheten är ett dåligt ställe att stanna på”. 

I den ställer han sig frågan vad som kan göras för att få ner antalet självmord och självmordsförsök? Och konstaterar att politiken inte kan göra mycket förutom att stötta jourhavande präst och Mind.

Dom enskilt viktigaste riskfaktorerna för självmord är psykiatriska diagnoser och tidigare självmordsförsök.

Övriga riskfaktorer är bland annat missbruk, arbetslöshet, trauma och ensamhet. Alla faktorer kan och ska politiken hantera. Tillsammans med civilsamhället.

Om vi specifikt bryter ut riskfaktorn ensamhet, vilket var rubriksättningen på Bengtssons artikel, så kan politiken göra mycket.
Dels handlar det om att skapa mötesplatser. Det kan vara socialtjänsten som skapar möjlighet för familjer med liknande problematik att träffas, att det finns möjligheter till ett varierat föreningsliv och faktiskt också hur man detaljplanerar i en växande stad.

Det är nämligen allmänt känt att lekparker, gröna stråk och skog är både ett utrymme för rekreation och som platser för att lära känna nya människor.

Precis som man behöver en blandning av människor som träffas – vilket gör att man behöver blanda villor, bostadsrätter, seniorboende och hyresrätter på ett genomtänkt sätt. Detta tillsammans med vetskapen om att arkitekturen även påverkar vårt beteende. Forskning visar till exempel att människor är socialare i mjuka miljöer än i sterila. Kommunen har mycket att vinna på genomtänkta detaljplaner.
Sen ska man inte glömma att ensamheten även bero på isolering på grund av missbruk, att stå utanför arbetsmarknaden, trauma och ekonomiska faktorer. Dessa går att påverka med politiska beslut.

I kampen mot självmorden har vi alla ett ansvar. Att ringa det där samtalet, att bjuda in till mötesplatser och inte minst att våga fråga. Men ingen politiker, varken i kommun, region eller riksdag kommer undan från det extra ansvaret det innebär att vara förtroendevald.
Bengtsson tog också upp frågan om en ensamhetsminister skulle göra skillnad. Svaret är att det skulle ha ett kraftfullt signalvärde. Men kampen mot självmord och den psykiska ohälsan måste genomsyra alla politiska beslut, det räcker inte med en ministerpost.

Din granne, din partner, din kollega