När politiker på allvar börjar sortera människor i olika klasser och kvalitet, så är vi illa ute. Jag börjar fundera på hur många "mindre värda" grupper som jag är en del av eller som ingår i mina kretsar. 

Alla de flyktingar som jag hjälpt som ideell flyktingkoordinator och fört i säkerhet genom åren. Halva min släkt som, liksom jag, har judiska rötter. Mina samiska och romska vänner som liksom judarna inte skulle betraktas som fullvärdiga svenskar. De i min bekantskapskrets som har neuropsykiatriska diagnoser. De som är utlandsfödda. De utsatta kvinnor och barn som jag stöttat sedan millennieskiftet. 

Alla mina journalistkollegor som kommer att få sin verksamhet granskad och eventuellt insnörd. Rakryggade kyrkligt engagerade som låter kärleksbudskapet i religionen leda dem. Mina hbtq-vänner. Och alla dem som jag vet att jag kommer i kontakt med i framtiden och som jag som medmänniska självklart kommer att välja att engagera mig i om det behövs.

Säkert har jag glömt många eller inte tänkt på att de individerna och grupper kommer att bli marginaliserade och "utfasade" i det odemokratiska samhälle som skulle kunna bli verklighet om det värsta skulle inträffa.

Så här är det för mig. Hur är det för dig? Och hur ska vi försvara demokratin?

Mats Klockljung, Burträsk