Om vi verkligen ska värna om vår nästa, så är det betydligt mer än kyrkkaffe eller Stadsmissionens luncher som behövs. Ska de fattiga, hemlösa, socialt utsatta individerna få sina grundläggande behov tillgodosedda så behövs stora hjärtan, varma, godhjärtade personer som inte är rädd för att möta den trasiga människan.

Jesus Kristus var inte rädd, skapade inte distans genom titlar eller kyrkliga ritualer. Han/Hen var fri att predika utan en talarstol, utan ett kyrkoråd. Han var i direkt anslutning till Gud den allsmäktige.Vill du som medmänniska hjälpa & stötta en medmänniska som har det svårt så lägg inte slanten i kyrkans håv och tro att de "fixar det". Det finns många fler sätt att bidra med stöd, ibland bara med att våga öppna dörren till en hemlös, att strida för den svaga, att be för den utsatta ... till detta behövs ingen kyrka. 

När man lever i materiell rikedom, sätter upp trygghetslarm och värnar om sej och sitt med diverse åtgärder, rädd att bli bestulen och fråntagen sina kära ägodelar, då har man någonstans på vägen tappat bort tron på det goda i livet.

Om kyrkan som institution skulle ta ansvar på riktigt om sin församling skulle de inte bara öppna dörren för att bjuda på kyrkkaffe, utan gå utanför sin komfortzon för att bokstavligen möta Skellefteås mest utsatta individer.