Nu ska det firas om än det ena än det andra, som ”kanelbullens dag” och liknande påhitt. Finns väl en dag i veckan där något ska firas, åtminstone verkar det så när man lyssnade på ”Spanarna” på P1 med Ingvar Storm som alltid inledde programmet med att informera om vilken/vilka firardagar det var just den veckan.
Varför ska man fira födelsedagar över huvud taget, är det något att fira att man blivit ett år äldre? I alla fall inte när man kommit upp en bit i åren. Det positiva för min del är att när jag fyller år brukar man börja se att dagarna blir lite längre. Vintersolståndet är för övrigt det jag tycker kan vara värt att fira, men det ligger ju så nära julen att man får ta det samtidigt. Midsommartiden är också värd att fira, även om man blir lite vemodig när solen vänder.
Att fira nationaldagen är ett påfund som jag inte heller gillar, att vi har en nationaldag må vara men firandet borde tonas ned. Även firandet i idrottssammanhang blir väldigt överdrivet och får mig mest att må illa över folks beteenden. Inte så att jag inte gläds med idrottsframgångar, men måtta med firandet är bäst.
Vad jag vill ha sagt är att firande nog handlar om någon slags verklighetsflykt, ofta väldigt ytligt där firandet ofta är förevändning för alkoholkonsumtion. Jag önskar att folk i stället ”taggade ner”, gav sig ut i naturen och bara njöt av stillheten, sätta sig på en stubbe i skogen med en kopp kaffe eller varm choklad. Man mår så mycket bättre av detta än det ohämmade firande som många annars vill ägna sig åt.