Inför senaste valet hade vi några väldigt kaxiga och segervissa partiledare. Nu har verkligheten hunnit i kapp och diverse vidlyftiga löften är inte lika självklara längre. 

Och inte nog med det En del partiledare har fullt upp med att försöka bortförklara allehanda ”affärer”. Men affärer kommer och går. Värre är att det är drygt tre år till nästa val. Det lär bli obekvämt för nuvarande statsminister att sitta i knäet på en sann nationalist/populist under återstoden av mandatperioden. 

En dyrköpt seger. Hur blå/brunögd får man vara?