Som pensionär har jag förmånen att ta en uppfriskande skogspromenad eller att sitta med ett fiskespö på någon av våra vackra sjöar och fundera på övergripande frågor som berör Sverige som nation och svensken i gemen. Jag önskar att förtroendevalda på alla nivåer skulle ta möjligheten att stanna upp en stund och fundera på, ”vad blev bra och vad har gått fel?”
Ambitionen med alla förslag och beslut var säkert tänkta som en god gärning med omtanke på allas väl. Men nu tycker jag att vi är vid vägs ände, alla beslut går ut på att lappa och laga, så blir det när ingen vågar eller vill stanna upp och göra en ordentlig granskning av den verksamhet som man själv medverkat till.
Låt mej ta några exempel!
1 EU. EU var från början enbart ett fredsprojekt, en mycket vacker och eftersträvansvärd ambition. Men det är idag en koloss som i många stycken utgör ett hinder för den nationella nivån att styra det egna landet och beakta de speciella förutsättningar som är så fundamentalt olika. EU:s uppdrag borde enbart handla om fredsprojektet, till det kan man lägga miljöfrågor och brottsbekämpning eftersom dessa frågor inte känner några nationella gränser.
2 Nationella nivån. Sverige ska som nation kunna ta ett övergripande ansvar för utjämning av olikheter inom landet, som geografiska avstånd, utjämning av skattekraft mellan regioner och kommuner, nationell lagstiftning. Kort sagt; skapa förutsättningar för att regioner och kommuner utan detaljstyrning ha så likartade förutsättningar som möjligt för att sköta frågor som hör till den kommunala nivån som till exempel specialsjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola och utbildning.
3 Kommunala nivån. Förtroendevalda på kommunal nivå ska ta det fulla ansvaret för hur den egna kommunen prioriterar de resurser som står till förfogande, då dessa resurser ska vara jämställda med övriga kommuner på den nationella nivån.
Jag vill inte påstå att jag har kommenterat alla detaljer, men jag vill med detta lyfta frågan om hur vi som land i princip bör förhålla oss till vår omvärld och skapa bästa möjliga förutsättningar för vår egen situation. Jag är dessutom övertygad om att en förändring måste ske förr eller senare för att få förtroendevalda på olika nivåer. Varje nivå måste känna att man har ett eget mandat som man fullt ut kan stå till svars för. Idag tvingas riks- och lokalpolitiker försvara beslut som en överordnad nivå har bestämt oavsett delaktighet i beslutet.
Upp till kamp för en förändring!
Östen Eriksson