Nyligen presenterades uppgifter i media om att en pro-ukrainsk grupp kan ligga bakom sprängningen av gasledningarna Nord Stream 1 och 2 mellan Ryssland och Tyskland. Uppgifterna har ägnats stor uppmärksamhet i media, betydligt större uppmärksamhet än när den internationellt kände och Pulitzerprisbelönade journalisten Seymour Hersh ett antal veckor tidigare lagt fram uppgifter om att USA låg bakom sprängningarna.
Hersh som bland annat avslöjat övergrepp och oegentligheter kring USA:s krigföring runt om i välden och har ett omfattande kontaktnät även inne i den amerikanska administrationen tystas mer eller mindre ner. En händelse som säger en hel del om den svenska journalistiken. Bit inte den hand som föder dig tycks vara ledstjärnan.
När man ska söka efter förövarna bör utgångspunkterna vara
1. Vem tjänar på sprängningen
2. Vem har kapacitet att utföra den
Reflexmässigt har stora delar av den så kallade expertisen vänt blickarna mot Ryssland. De har säkert kapacitet att utföra attentatet, men tjänar inte på att gasledningen sprängs. Tvärtom.
Däremot har det stora landet i väst, USA, inte bara kapaciteten utan tjänar även på att gasleveranserna från Ryssland till den europeiska kontinenten stryps. Konkret yttrar det sig så att europeiska länder tvingas köpa dyrbar amerikansk gas som levereras sjövägen.
Dessutom har ledande amerikanska politiker, däribland president Biden, strax innan Rysslands olagliga invasion av Ukraina yttrat att de kommer att sätta stopp för Nord Stream om Ryssland attackerar Ukraina.
Hersh presenterar en agenda där amerikanska marinens dykare placerat sprängladdningarna på gasledningarna under en militärövning i Östersjön sommaren 2022 som senare aktiverades i september. Sant eller inte?
Hur som helst ett högst logiskt scenario som är värt en betydligt större uppmärksamhet och bättre uppföljning än vad som gjorts i media.