Nyligen kom satsningen på att återblötlägga våtmarker i fokus. I samma andetag viftades satsningen bort som att ha så liten effekt att den inte spelar någon roll.
Fakta i målet är att Sveriges utdikade våtmarker står för 10 procent av våra CO2 utsläpp, lika mycket som personbilstrafiken står för.
Satsningen på att återväta beräknas kosta 3,6 miljarder till år 2030. Effekten av detta beräknas bli att våra CO2 utsläpp minskar med 2 procent i alla år framöver. Detta viftas bort.
Samtidigt satsas miljarder och åter miljarder på att ställa om till elbilar. Hur mycket som satsas är omöjligt att överblicka eftersom att det satsas såväl från det offentliga som från företag och privatpersoner. Elnät och laddinfrastruktur ska byggas och de dyra bilarna köpas. Redan 2020 slog Riksrevisionen fast att bara subventionen till de som köpt elbil då hade uppgått till mer än 13 miljarder, bara en enskild kostnadspost av många.
Utredning efter utredning slår fast att elbilarna sett över hela sin livscykel genererar ungefär 30 procent mindre CO2 totalt, betydligt mer i tillverkningsprocessen men mindre medan de körs. 30 procent av 10 procent är inget annat än 3 procent av våra totala utsläpp.
Beräkningarna bygger på föreställningen att elbilar håller lika länge som en traditionell bil, detta är skäl att ifrågasätta. En elbil är oerhört komplicerad och innehåller fyra gånger så många datorer (chipp) som en vanlig bil. Retoriskt: Hur många har någon gång drabbats av motorhaveri i en modern bil? Hur många har drabbats av elfel?
Elbilarna innehåller också en rad andra problem: konfliktmetaller, smutsig metallutvinning och ämnen det finns mycket begränsad tillgång på.
Miljöintelligentian understryker mantrat att utsläppsminskningarna behövs nu, inte sen. Hur klokt är det då att ställa hoppet till bilar där de stora utsläppen skapas nu och samtidigt totalt förkasta förbränningsmotorn som sannolikt inom bara något år körs på låg- eller nollutsläppnade bränslen som HVO 100 eller Elektrobränsle? Bränslen som redan finns idag, dock ännu inte i tillräcklig mängd. Många fler lågutsläppande bränslen som vida överträffar elbilars 30 procentiga utsläppsminskning över sin livstid står på kö.
Grundfrågan är ändå rubrikens: Hur kan 2 procent till rimlig kostnad vara förkastligt medan 3 procent till astronomiska belopp förmodas rädda världen?
Betraktaren