Vi är kallade till tandläkaren i Skellefteå, min man och jag. Det blir säkert dyrt. Men om vi inte ens hittar dit eller kan köra bilen genom ett komplett kaos?
"Men det finns ju buss!" undervisas vi av någon för att visa oss vad stadsbor kan men inga utanför stadsgränsen. Vi kommer nämligen från ett sådant samhälle, där man länge tagit sjumilakliv eller längre — men aldrig för att slippa se den generande bristen på resecentrum. Man byggde helt enkelt ett. Där sitter bara vanliga, enkla bybor, som undrar vart deras buss kommer att ta vägen, när de närmar sig storstaden.
I "staden med sjumilakliven" skulle man behöva dubbelt så långa kliv för att ännu effektivare avlägsna sig från verkligheten och den parodi på resecentrum, som vi inför tandläkartiden skulle tvingas tillbringa en oviss och delvis farlig väntetid i. I Skellefteå är vi "från landet" — försökskaniner i ett kaos.
Med ett extra långt sjumilakliv åt väster ser verkligheten lyckligtvis helt annorlunda ut. Ta gärna bussen, eller bilen och sväng ner till badstranden, där aldrig någon någonsin felparkerat eller vandaliserat en enda kiosk. Och varför inte fiska gratis i sjön före det dryga sjumilaklivet tillbaka till kaos?
Nybadad