Världens bästa vardag – för vem gäller den egentligen?

Vi är många som är fruktansvärt utmattade och överkörda. Vi har hemska scheman på Solbacka i Norsjö, och får inget gehör från någon.

Skribenten är kritisk till den nya schemaläggningen på särskilda boendet Solbacka i Norsjö.

Skribenten är kritisk till den nya schemaläggningen på särskilda boendet Solbacka i Norsjö.

Foto: Lennart Enkvist

Insändare2023-06-01 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi signalerar, meddelar gång på gång att dessa scheman inte är hållbara för oss. Alla vill ha tillbaka det fasta schemat så man har en chans att planera livet. Men det är inget Norsjö kommun har som plan, utan istället ska vi ha detta multiaccess som kör slut på personalen.

Våra scheman är varken hållbara, hälsosamma eller rättvisa. Men ändå är det såhär vår vardag som vårdbiträden/uskor inom kommunen ska se ut. Man känner sig mer eller mindre totalt överkörd.

Jag valde att på gymnasiet utbilda mig till undersköterska för jag älskar att jobba med människor, att få göra deras vardag till någonting bättre. Att få ta hand om våra äldre och ge dom ett fint sista avslut i livet. Men just nu står jag inför ett val. Ett val som handlar om att jag måste välja mellan att prioritera min familj eller jobbet. För just nu är det jobbet som styr hela livet.

De lovas att schemat skulle blir så bra med fridagar som ska kunna önskas, men i själva verket så är schemat ett rent helvete. Vi har ingeting att säga till om, bara en "önskan" om vilka elva dagar på en fem veckors period som vi önskar att vara lediga.

Det som lät så himla bra att man ska kunna önska om ett schema för att familjelivet ska gå ihop verkar totalt omöjligt för tillfället.
Det är jättebra att kommunen erbjuder ob barnomsorg men för mina barn skulle det aldrig funka att vara hemifrån från 08 till 21.30 en vardag. Det kallar jag verkligen inte världens bästa vardag.

Hade vi haft ett fast schema hade man en chans att planera, att kunna ordna så nån kanske kunde ta hand om barnen en kväll när vi båda två jobbar. Men just nu är det en omöjlighet med ett schema som ändras huller om buller var 5:e vecka. En vecka kanske fyra kvällar krockar medans en annan kanske det bara är en. Ovissheten att aldrig veta hur man jobbar är en ständig stress.

Dessa fruktansvärda scheman verkar enkla att lösa , istället för att föra dialog med oss som faktiskt jobbar på golvet. För man vill inte jobba "sjudagars-helger /femdagars helger”.

Att jobba inom äldreomsorgen /omsorgen är inte som att jobba på ett kontor fem dagar i veckan, det går inte att jämföra. Vi är sällan ledig "klämdagar" och jobbar obekväma arbetstider.

Snälla vakna upp, lyssna på oss, gör oss mer delaktiga för annars står ni snart här. Helt utan personal.