Det är svårt att inte bli förbannad när man hör att de som redan tjänar minst ska få ännu högre skatt. Hur är detta rimligt i ett samhälle som ständigt pratar om rättvisa och jämlikhet? De som sliter för varje krona, ofta de äldre eller de med låginkomstjobb, ska alltså betala mer, medan höginkomsttagare ofta hittar kryphål för att komma undan. Är det verkligen så vi vill ha det?

Att ha låg lön är redan tillräckligt tufft. Många lever från lön till lön, utan någon större ekonomisk trygghet. Och nu ska staten dessutom klämma åt dem ännu mer? De som har lite pengar över efter att räkningarna är betalda får nu ännu mindre att leva på. Hur rättvist är det? Det är som att sparka någon som redan ligger ner.

Ska inte skattesystemet vara utformat för att skydda de mest utsatta och fördela resurserna på ett rättvist sätt? Istället tvingas låginkomsttagare bidra oproportionerligt mycket, medan de som har råd att betala mer slipper undan. Att beskatta dem med lägre inkomster hårdare är inte bara ekonomiskt ologiskt – det är omoraliskt. Skatt ska vara ett verktyg för att skapa balans i samhället, inte ett sätt att förvärra orättvisor.

När de som tjänar minst tvingas betala mer i skatt, drabbas inte bara deras livskvalitet. Samhället som helhet påverkas. Färre har råd att spendera pengar på varor och tjänster, vilket i sin tur slår hårt mot företag och den allmänna ekonomin. Det blir en negativ spiral som bara förvärrar situationen för alla.

Hur kan det vara rätt att låta de som redan har det tufft dra det tyngsta lasset? Om vi verkligen vill ha ett samhälle där alla har en rättvis chans borde vi se till att de som tjänar minst får stöd, inte straffas. Det är hög tid att vi ifrågasätter varför de svagaste i samhället ska bära den största bördan. Skatt ska vara progressiv, inte regressiv.

Det är dags att sätta stopp för en politik som gör de fattiga ännu fattigare och låter de rika klara sig undan.

Liv.N Norsjöskolan