Ledarskribenten Sofia Nerbrand, Norran den 24 april, väljer att uttala sig om personal i vård och omsorg på ett ytterst olämpligt sätt när det gäller våra äldre medmänniskors beroendesituation. Jag citerar: ”de äldre kan inte vägra att ta emot de potentiellt dödsbringande samariterna. De klarar sig inte själva.”

Personalen som arbetar med våra äldre i beroendesituation har förtjänat att benämnas som det de är, det vill säga undersköterskor och vårdpersonal i vård- och omsorgsarbeten. De behöver få vara stolta över den utbildning de har samt att de arbetar i ett av välfärdens alla viktigaste yrken – de behöver bli sedda och uppskattade. 

Personalen ska inte benämnas som samariter, vilket är ett uttryck från tiden då hemmafruarna fick möjlighet att tjäna några egna kronor genom att hjälpa till med hushållsnära tjänster hos äldre som i övrigt tog hand om sig själva. Samariter har ingenting med dagens vård- och omsorgspersonal att göra då kompetensen är på en helt annan nivå och även svår vårdproblematik sköts hemma i ordinärt boende. 

Att förminska och rent av förtala personalens kompetens och titulatur genom att kalla dem för ”potentiellt dödsbringande samariter” är förkastligt.

Personalen i dag är naturligtvis oroliga för att vara smittbärare. De använder sig, som alltid, av de basala hygienrutinerna och de förhåller sig till myndigheternas restriktioner efter allra bästa förmåga.

Elisabeth Lundström, Ostvik