”I en sal på lasarettet …”, den gamla visan handlar om en tuberkulossmittad flicka som dör på sjukhuset. En mycket tragisk historia som sägs vara sann. Alla som hört den har nog berörts i sitt innersta. I mångt och mycket har vi hamnat i en egen visa, lika berörande och sorglig som för flickan. Pandemin har skapat en riktigt otäck situation. Många har drabbats och många har fått avsluta sin tid på jorden, utan närheten av sina närmaste på ett sjukhus.
Från akutens sida har vi funnits där med er, försökt att hålla er på avstånd – men lika fullt varit där för att ge den vård som ni behöver. Våra medarbetare, som inte vill kalla sig för hjältar eller änglar, står där proffsiga, stolta, starka, svaga, ledsna, trötta, själv drabbade, oroliga och högst mänskliga. De finns där varje minut av dygnet, året om, som stöttande pelare för samhället vi lever i. Julen i år liksom alla andra jular. Denna jul med munskydd på och med avstånd till varandra i personalrummet. Kanske hinner de få en fikapaus, kanske inte. De finns där för er som behöver hjälp i akuta tillstånd, tillsammans med övriga kliniker på vårt sjukhus – familjen på jobbet som förstår vad detta innebär.
Pandemin är långt ifrån över, vi håller fanan högt och försöker vara hållbara. För vi kommer att fortsätta finnas där för er när ni av akuta skäl besöker oss. Kanske lite mer pressade än vanligt, med munskydd och visir framför ansiktena. Så med en vädjan till er alla, håll ut ett tag till och fortsätt följ de riktlinjer som råder. Kanske får vi nästa jul fira tillsammans och lite närmare varandra. Vi önskar er alla en god jul och hopp om en lite ljusare framtid.
Ferenc Sari, Karin Paulander och Sofia Ek, ledningen på akuten, Skellefteå lasarett