Vart ska vi ta vägen? Ja det är frågan vi yngre ställer oss. Inga hyresrätter finns att tillgå om jag inte stått i kö mer än tolv år. Alltså mer än halva mitt liv. Jag får inte ta ett lån trots jag jobbar heltid, tyvärr tänker Skellefteå kommun inte ge mig en lön så jag kan ta ett lån. Inte ens ett lån tillsammans med min partner som också jobbar heltid gör att vi får låna en summa vad en lägenhet kostar. Jag ska alltså bo hemma tills den dag jag antingen bytt jobb eller stått i kö mer än tolv år.

Skellefteå kommun vill egentligen inte unga ska stanna. Vi är jobbiga och framförallt är vi bråkiga. Vi ber om högre lön, svaret blir nej. Vi ber om en skatepark ska finnas kvar. Nej blir svaret. Trots ni så fint pratar om en vision på 80 000 personer. Ungdomen får ingenting ha, ingenting göra eller vara.

Just nu, ställer jag och mina vänner oss frågan: Vad vill Skellefteå kommun ha för människor i sin kommun? För inte är det ungdomar, låginkomsttagare eller människor i utsatt position.

Hatad ungdom?