Under åren 1997–2011 jobbade jag inom hemtjänsten i Skellefteå kommun. Det var ju en kort period men jag tyckte att det var ett givande och intressant arbete och jag trivdes mycket bra. Dessa år gjorde att jag den senaste tiden med stort intresse och förfäran följt det som skrivits om hur det fungerar inom äldreomsorgen i kommunen nu.

Många insändare till ”Det fria ordet” handlar om att anställda inom vård och omsorg inte längre orkar på grund av den höga arbetsbelastningen. Många har redan slutat och säger som det är, det finns andra jobb att gå till. Det svar som ges från kommunen innehåller många gånger en sån här formulering: ”Vi har stor förståelse och vi tar till oss att personalen upplever brister”. Detta är kanske ett svar på papperet men om inget händer så hjälper det inte de som jobbar inom vård och omsorg. 

I de insändare som publicerats är det ju de anställda som oftast kommer till tals och det tycker jag är bra, men det kommer ju aldrig fram vad de äldre och andra som har hjälp av hemtjänsten eller stöd och service tycker. De måste ju på nära håll uppleva den stress och otillräcklighet som personalen känner av i sitt arbete varje dag.

Det måste tas krafttag för att vård och omsorg ska få den status den förtjänar i vår kommun. Fler anställda med rätt utbildning och inskolning som lönar sig. Det räcker inte med en halv dag för att lära sig allt som man behöver innan man kan börja att på egen hand gå hem till de behövande. Jag tycker att de styrande i kommunen borde vara med och se hur en arbetsdag (eller flera) fungerar i hemtjänsten och inom stöd och service.

Allt som jag har påpekat i min analys kostar pengar, det kan vi alla räkna ut. De pengarna finns inte, det har jag också förstått. Men om man lyssnar till eller läser om annat i vår kommun som också kostar pengar, då tycks det vara lätt att ordna fram de summor som behövs, till exempel Sara kulturhus som blev 75 miljoner kronor dyrare än beräknat och i senaste Skellefteåguiden skrivs om planer på att bygga ut Eddahallen med en vattenrutschbana som, om budgetberedningen beviljar detta, kommer att landa på 74 miljoner kronor. Jag tror aldrig att jag läst om något förslag på förbättring eller uppmuntran som riktar sig till de äldre och andra behövande i vår kommun.

Med hopp om att kommunen ska ta tag i denna viktiga fråga och att vi som ska rösta till hösten ger rösten till de som vill satsa på våra äldre och andra behövande i kommunen slutar jag här.

Aina Holmgren, Tuvan