Utvisningen i Bastuträsk – Vad skulle Sara ha gjort?

Skellefteå kommun gör nu en stor satsning på ett nytt kulturhus, som ska få namnet Sara efter författaren och människorättskämpen Sara Lidman.

Skribenten frågar sig vad Sara Lidman skulle ha gjort.

Skribenten frågar sig vad Sara Lidman skulle ha gjort.

Foto: Leif Andersson

Insändare2021-03-14 17:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns stora förhoppningar kring att den höga träbyggnaden ska uppmärksamma Skellefteå som stad och skapa attraktionskraft både för presumtiva Skelleftebor och turister, förutom att erbjuda en kulturell mötesplats för boende i området. Jag hoppas att namnvalet också kan bli en inspirationskälla för dem som arbetar inom kultursektorn, men även för förtroendevalda, myndighetspersoner, journalister och enskilda medborgare i Västerbotten. 

Hur skulle frågan ”vad skulle Sara ha gjort?” påverka ställningstaganden och handlingar när det kommer till att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. I debatten och kampen kring Norrbotniabanan har mina tankar vandrat till Sara och hennes epos Jernbanan, där hon uttrycker att hon ”hoppas att den ska försvara folk och skog i Västerbotten”. Vad skulle Sara ha gjort kring denna fråga om hon hade levat idag?

När jag har läst Norrans två artiklar om Ali i Bastuträsk, den 11 februari och 3 mars, har jag upprörts ända in i märgen. För mig är Migrationsverkets handläggning och agerande både obegripligt och ofattbart inhumant. Har Jimmie Åkessons åsikt att numerären av invandrare i Sverige måste sänkas, blivit en överordnad princip för handläggningen av asylärenden? Han pekar med rätta på att vi på många sätt misslyckats med integrationen av nysvenskar. I Västerbotten har vi dock inte samma svårigheter som i vissa särskilt utsatta områden.

Ali och hans nätverk utgör ett fint exempel på en lyckad integration. I Malå kämpar också en ung man med utvisningsbeslut hängande över sig, trots att han lever under dödshot från sitt hemland. Han har ett socialt nätverk och talar bra svenska, har stått på egna ben i två års tid med arbete och egen bostad och har nu fått fast tjänst. Är inte också det ett gott exempel på en person med asylskäl med en fungerande integration, där det blir obegripligt varför han inte skulle få stanna i Sverige? I Alis fall tycks Migrationsverket bortse från all relevant information med hänvisning till att han inte kan styrka sin identitet, trots DNA-test och familjens intyganden. 

Vad skulle Sara ha gjort i detta fall? En sak är säker, hon skulle inte ha varit tyst. Hon skulle ha stått på barrikaderna och protesterat! Kan vi hjälpas åt att göra något för Ali och andra i liknande situation - i Saras anda?

Ulla Norman, Malå