Bengtsson gör egentligen en ansats här att vilja påskynda klimatarbetet och det tycker även jag är positivt. Men, i ledaren omtalas att mellan 2014 och halva 2020 stoppades 1 223 vindkraftverk av det kommunala vetot. En bit in i ledaren nämns förstås nimby-fenomenet (not in my backyard) och självklart menas det här att människor säger nej till något som upplevs som ett hot eller en nackdel i deras närmiljö. Även om de är positiva till den förnyelsebara vindkraften.

Vinklingen blir nästan åt det hållet att Bengtsson helst skulle slippa det kommunala vetot i vissa fall, och nej-sägande folkopinioner. Det här argumentet att man inte kan äta kakan och ha den kvar känner jag igen som ett ganska snävt förhållningssätt. Det finns alltid alternativ till nuvarande utveckling. Bland annat går det att ifrågasätta en stor del av det energikrävande industrisamhället.

Det kommunala vetot tycker jag är mycket bra för det sätter ett åtminstone tillfälligt stopp för oövertänkta etableringar och miljöförstörande verksamheter i kommuner. Om stat och företag alltid fick "köra på", som det heter, då skulle kommunpolitiker och deras tjänstemän inte orka jobba som de gör i dag, för kommunens bästa. 

Det låter lite egoistiskt kanske, men det är så demokratin fungerar Mikael Bengtsson.

Olov Wikström, Skellefteå

Svar direkt

Nej, jag tycker inte att det kommunala vetot ska slopas. Har till exempel länge varit motståndare till statens riktade bidrag till kommunerna som också är ett sätt att gnaga på det kommunala självstyret. Däremot är de flesta överens om att ska Sverige klara elektrifieringen och den gröna omställningen kan inte kommun efter kommun säga nej till vindkraft, gruvor och andra stora infrastrukturprojekt.

Självklart kan vi i västvärlden dra ner på konsumtionen. Men då behövs det propåer ovanifrån, från politiken. Jag tror inte att det inom överskådlig framtid finns något parti som skulle gå till val på den frågan.

Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran