Medan alla pratar om klimatförändringar är det otroligt hur få människor som faktiskt är medvetna om ett par utvecklingar som dramatiskt kan förändra världen vi lever i. Jag pratar om gränslös energi.
Faktum är att två helt orelaterade händelser har potentialen, om de verkligen kan bevisas verkliga, att helt förändra den mänskliga upplevelsen. Men vad handlar det egentligen om?
Den 22 juli skickade tre sydkoreanska forskare, Sukbae Lee, Ji-Hoon Kim och Young-Wan Kwon (”LKK”), in ett dokument som beskrev deras upptäckt av ett supraledande material med rumstemperatur och omgivningstryck, kallat ”LK-99”.
Som de beskrev det i den inledande meningen i tidningens sammandrag, översatt till svenska: ”För första gången i världen lyckades vi syntetisera rumstemperatursupraledaren (Tc≥400 K, 127∘C) som arbetar vid omgivningstryck med en modifierad bly- apatit (LK-99) struktur.”
Intressant nog använder denna struktur inte ovanliga material, och är i huvudsak resultatet av kopparatomer som tränger in i en kristall och ersätter blyatomer. Även om det kan visa sig svårt att tillverka materialet i stor skala, är de grundläggande byggstenarna allt annat än sällsynta.
Då nyheten om denna utveckling kom verkade det inte skaka världen och möttes faktiskt med lämplig skepsis, delvis tack vare några fel och grova presentationer på utkastnivå i deras tidning, och uppriktigt sagt till det besynnerliga i deras påståenden.
Ändå väckte vikten av en sådan upptäckt ett visst intresse. När allt kommer omkring skulle en supraledare för rumstemperatur/omgivningstryck möjliggöra utveckling av gränslös fusionsenergi, supereffektiv överföring av nämnda energi och konstruktion av dessa teknologier genom stationära kvantdatorer. Och det är för att inte tala om coola saker som maglev-transport.
Kort sagt, det skulle helt förändra världen.
Några av de bästa beskrivningarna av denna upptäckt kommer från Andrew Cote, publicerad på Twitter, som förklarar:
”Det visar sig att det finns ledningsvägar för elektroner som befinner sig i precis rätt förhållanden och platser som skulle göra det möjligt för dem att få ”supraledning.” Mer specifikt var de nära ”Fermi Surface” som är som havsnivån för elektriska energi, som i ’0 fot över havet’. Man tror för närvarande att ju fler ledningsvägar nära Fermi-ytan, desto högre temperatur kan du supraleda vid (en analogi kan vara hur det är lättare för flygplan att flyga nära havets yta på grund av ”markeffekten” som ger dem mer lyft.)”