Uppståndelsedagen i krigets skugga

Skribenten skriver om en uppståndelsedag som förmörkades av tankar på kriget i Ukraina.

Skribenten skriver om en uppståndelsedag som förmörkades av tankar på kriget i Ukraina.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2022-04-25 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Uppståndelsedagen. Så skönt att vakna denna påskdagsmorgon. En sådan lättnad det känns i dag. Livet har återvänt. Nu är livsglädjen tillbaka igen. Solen lyser lämpligt nog också i dag från en klar himmel. 

Uppstigning klockan 06.15, kaffepannan sätts på och kaffebröd dukas fram. Efter kaffet på med sportkläder och ut på en joggingtur klockan 07.15. En förunderlig morgon med sol och alldeles tyst i naturen, inte en människa syns till. Man blir uppfylld av glädje, tacksamhet och hopp, både över dagens budskap om uppståndelsen och att vi får leva i ett land med fred. 

Tänker med bestörtning på Ukraina. Hoppas innerligt på att Putin inser hur han har förvandlat landet till en grushög snart, till ingen vettig nytta alls. Ukrainarna måste ju givetvis själva få bestämma över sin framtid, självklart. 

Efter joggingtur i ett lugnt tempo känns dusch, gröt och ägg (det är ju påsk) fantastiskt skönt och man känner att man vill sända en tanke till de som inte får leva i fred i vår värld. Varför blir det så här? Krig löser inga problem. Många tankar på hur olika det kan vara för människor, vi lever ju alla på samma planet och borde ju ha lärt oss en del av historien kan man tycka. Önskar hoppfullt, men kanske något naivt, om en ljusare framtid. 

Ove Vikdahl