I 10 Guds bud står det att vi bör tänka på vilodagen så att vi helgar den, en god regel som ju syftar till att vi ges en chans till återhämtning efter en arbetsperiod. Om vi aldrig tar något break och stannar upp för eftertanke och vila, så blir ju våra stressnerver alltmer spända för att riskera att till slut brista, med sjukdomar som följd.
Den omtänksamma uppmaningen från Bibeln vi fått är ju tänkt för människors bästa. Vi verkar dock inte riktigt tro att vi har tid till eftertanke och vila i den tid vi lever nuförtiden. Vi har liksom ständigt söndagsöppet numera, tror att vi inte ska hinna med allt vi tror att vi måste. Måste vi hinna med allt då? Måste vi veta allt? Se alla tv-serier, alla nyheter? Vi kan nog må bra av att tänka själva en stund utan yttre påverkan! En paus som ger livet en djupare innebörd som berikar kropp och själ, en tid till eftertanke och återhämtning, med bättre välmående som följd om man unnar sej en dag att varva ned med jämna mellanrum ibland. Pusta ut.
Att ta sej tid till något annat än arbete ibland ger ju livet ett rikare innehåll. Att låta mera andliga värden få plats i livet: Göra ett kyrkobesök, att få tid att läsa en bok, att promenera i skogen, att besöka någon ensam eller sjuk, att lyfta blicken ovanför trädtopparna och tänka efter hur oändligt universum är och fundera på sin egen plats i tillvaron en stund.
Om vi ger oss chansen att tänka på syftet med en vilodag så inser vi nog värdet av en sådan dag också. Vi orkar inte med att hela tiden gå på högvarv, då bränner vi ut oss snart och då måste vi kanske in för renovering till sjukvården snart. Så, den goda och omtänksamma regel vi fått, bör vi tillåta oss att ta tillvara och därmed är min övertygelse att vi mår bättre, blir mindre stressade och håller oss friskare.
Ta tillvara livets många möjligheter, ge tid till nya erfarenheter, unna dej vilodagen, vidga vyerna och tillåt dej att må gott. En mild blick gör hjärtat glatt och ett gott budskap ger märg åt benen.