I Rapport 14 juli kom ett reportage om lagen från 1 juli i år om att arbetslösa nu snabbare kan blir av med a-kassan om de vägrar flytta dit lämpligt arbete finns. Människor ska inte kunna "välja" arbetslöshet enligt regeringen. Därför har man infört detta påtryckningsmedel som en indragen a-kassa kan vara. Det är tydligt att de flesta av regeringens politiker och tjänstemän förmodligen inte har varit arbetslösa någon gång, åtminstone inte längre än en månad.

Rent allmänt vittnar de här relativt nya bestämmelserna om att det är knapert med människosynen när en sådan här lagstiftning får träda i kraft. En historisk tillbakablick visar att dessa önskemål om att flytta omkring människor med någon sorts tvång inte är något nytt.

Makthavarna har pekat med hela handen. För mig liknar det rena diktaturfasonerna även om det är mild form såsom indragen a-kassa. Världen runt har olika regeringar och intressegrupper sett till att människor befinner sig på den geografiska plats där det går bäst att utnyttja arbetskraften. Observera att detta är något annat än när folk tvingas bort ifrån ett område när det är krig om exempelvis naturtillgångar. Men det finns flera ruggiga exempel i historien om hela folkgrupper som genom påtryckningar av olika slag har tvingats till platser därför att just på dessa platser har makthavarna iscensatt ett projekt av något slag som bara ska genomföras.

För de som känner att det skulle vara intressant att arbeta i en annan del av landet finns det olika saker att ta reda på. Den kanske främsta orsaken till att människor inte kommer till Norrland där den så kallade gröna industrin finns, är att det finns för lite bostäder här. Att bo i de fyrkanter som hastigt har satts upp mest kanske för de som arbetar på Northvolt, är inte en framtid för boende anser jag. I värsta fall liknar de interiörer jag sett ett rum på en institution, folk kanske tycker det duger men i längden tror jag inte att någon mår bra av att bo i någon sorts barack.

Olov Wikström, Skellefteå