Låt oss ta upp en historia som så många gånger knyter ihop dagens gärningar med dåtidens. Nej, USA:s president Donald Trump vaknade inte upp en dag, tittade på sin lysande jordglob i sitt pojkrum och satte sitt finger på Grönland och skrek ut sin vilja att den där ön vill han ha.
Detta har varit USAs strategi från åtminstone när Andrew Johnson köpte Alaska av Tsarryssland 1867. För detta köp fick President Johnson mycket ris kastat över sig. Allt från att det var en frysbox till en trädgård av endast isbjörnar. Han och utrikesminister William H. Seward blev förlöjligade av bland annat dåtidens amerikanska media.
Känns det bekant? Utrikesminister Seward var en stark förespråkare av att USA skulle expandera ytterligare i Arktis och Nordamerika av olika skäl. Några var strategiska, det fanns naturresurser (även om deras fulla potential inte var känd vid den tiden), men också expansionspolitik. Under den tiden var även Island på USA:s handlingslista. Kongressen var inte alls lika taggade på att köpa upp fler dyra "frysboxar" som kallades "Seward's Folly" och någon affär blev aldrig av.
År 1910 blev en trilateral överenskommelse gjord mellan USA, Danmark och Tyskland att sälja, byta och köpa landområden mellan sig. Grönland och Island fanns med på listan, men det bidde inget den gången heller. Under Andra Världskriget placerade USA militär på öarna för att förhindra Nazitysklands expansion. 1946 erbjöd USA Danmark 100 miljoner dollar i guld för Grönland. De danska myndigheterna sa nej, men militären blev kvar.
Detta är alltså ingenting nytt, och länder som har makt kommer alltid att fortsätta på detta vis. Det finns inga vänner bland länder, endast intressen. Det handlar om kontrollen av naturresurser och geostrategi. Det är inget Trump har kommit på där på Mar-A-Lago en söndagsmorgon.