Diken i Burträsk, före skövling.
Vi är många i Burträsk som har glatts åt blomsterprakten i dikena längs Långåkersgatan, i stort sett hela vägen från Kamvägen till Fredriksberg. En god ”restaurang” för våra pollinatörer i en miljö som i övrigt i hög grad saknar biologisk mångfald.
Den 23 juni undersökte vi vilka växter vi kunde hitta i dessa hundratals meter prunkade diken.
Här fanns blåklocka, smörblomma, daggkåpa, ängssyra, bergsyra, ormrot, hundkex, kråkvicker, käringtand, rödklöver, vitklöver, gullris, ärenpris, gårdskräppa, vitmåra, rödfibbla plus fyra olika sorters gräs. Allt i klar blomning. Fler arter fanns möjligen, även om vi inte såg det.
Den 24 juni hade väghållaren Trafikverkets klippare mejat ner allt detta och lämnat resterna i diket och på gångbanan. Någon orsak, som att växtligheten skymde sikten för trafikanter, fanns inte eftersom allt växte nere i diket och en bra bit från vägbanan.
Vi hävdar att skövlingen av dikena längs Långåkersgatan strider emot minst en av verkets egna kriterier på en artrik vägkant som ska sparas, nämligen att den ”har en speciell artsammansättning eller hög artrikedom”.
Diken i Burträsk, efter skövling.
Vegetationens längd avgör också enligt värmekameraföretaget FLIR temperaturen i jorden. Oklippt gräs håller jorden på 19,5 grader Celsius, klippning till 10 cm strålängd ger jorden 24,5 graders temperatur medan avsaknad av växtlighet under högsommaren vållar en temperatur av 43,8 grader vilket både torkar ut jorden och förstör kvarvarande rötter.
Vi undrar därför varför Trafikverkets anställda har fått order att slå dessa diken och vad verket tänker göra för att förhindra det i framtiden.
Pia och Mats Klockljung, Burträsk