Fredagen den 29/4 fanns en insändare med rubriken ”Hur ska en fattig pensionär ha råd att fika hos kyrkan” med underrubrik: Vad händer i Morö Backe kyrka?  Den vände sig mot prisökningen i Cafè Benjamin, i visst fall ansedd som hutlös.

Vi som vill bemöta inlägget är medlemmar i en promenadgrupp som under bortåt 20 år avslutat veckopromenaden med lunch och samvaro på caféet. Det har varit vår lilla oas under alla år. Vid senaste tillfället möttes vi av beskedet att det inte fanns annat än kaffe och så kallat gofika att tillgå på grund framförd kritik, både mot utbud och prissättning. Vi vill inte förlora den tillgång caféet är för oss och andra besökare. Dessutom är bostadsområdet och Moröhöjden sammantaget bland stadens största och helt utan gemensamhetslokaler.

Svaret på kritiken som framfördes av församlingsherden skapade i sin tur en del frågor, bland annat uttrycket ’ha åkt vilse’. Vem har åkt vilse? Förekommer någon kommunikation mellan caféföreståndaren och ledningen? Vad är förutsättningen för utbudet med hänsyn till rådande hälsovårdsbestämmelser? Vem ansvarar för prissättningen?

Enligt Svenska kyrkans hemsida, St Olofs församling, är Café Benjamin ett öppet café för alla där man kan köpa gott fika och enklare lunch med fin gemenskap i trevlig miljö. De senaste åren har på grund av pandemi, pågående krig och inte minst missväxt i kaffeproducerande områden påverkat priserna och ökningar blir helt naturligt ofrånkomliga.

Caféföreståndarens innersta önskan är att erbjuda tillfälle för samvaro där alla får del av gemenskapens glädje. Den ambitionen har tagits väl emot av oss, hon har sannerligen inte misslyckats.

Till sist är vår önskan att ledningen /församlingsherden besöker caféet och personligen rättar ut frågetecknen. Frågan också vi ställer: Vad händer i Morö Backe kyrka?

Vill slutligen påminna läsarna och alla berörda att än en gång läsa Hjalmar Gullbergs dikt Människors möte, ta till sig och begrunda innehållet som också är grunden för detta inlägg.

Nöjda cafébesökare