Under många år bodde jag på det trevliga Gränden, ett B&B där man fick gå över gatan för att äta frukost. Mina viktigaste företagsbesök var på den tiden Skellefteå Kraft. De enorma industriinvesteringarna som äger rum betyder en kolossal anspänning på samtliga sektorer, bostäder, transporter, sjukvård med mera i kommunen. 1 000 nya lägenheter skall byggas bara på ett år.
Det jag saknade var bra allmänna kommunikationer, jag använde mig av buss, tåg och taxi. Med tåg söderifrån hamnade man i Bastuträsk, där man fick (får) byta till buss. Ett industrispår finns från Bolidens smältverk till stambanan. Dessa godståg transporterar koppar och andra ädelmetaller hela vägen till Helsingborg.
Nu har TRV (Trafikverket) fått uppdraget att projektera och bygga Norrbotniabanan Umeå–Luleå med anknytning Skellefteå. Med 9 000 anställda kan TRV liknas vid ett enormt skepp, trögt och svårt att manövrera. En banavdelning har nu fått uppdraget att ta sig an Skellefteå-tarmen. En ny dragning av spår korsande älven är nödvändig. Även projektering av två nya resecentra. Jag avundas inte ansvariga på kommunkontoret som måste tampas med TRV.
Det som borde kunna parallell läggas är spårbyggnad (TRV) och stationerna (kommunerna). Så vitt jag förstår måste TRV godkänna stationsbyggena? Så kommunen är bakbundna av TRV.
En enkel temporär lösning är att använda industrispåret för persontrafik kanske med utbyggnad av ett stickspår för ett lokaltåg. Jag antar att ett liknande arrangemang krävs vid Bastuträsk för att få till en perrong och spår för lokaltåget.
Detta kan åstadkommas på ett par år då spåret redan finns. Att invänta Norrbotniabanans byggande innebär en tioårsplan. Detta kan Skellefteå inte vara betjänt av medförande emissioner från all vägtrafik som blir följden. Här måste kommunen pressa TRV hårt för att få till en temporär lösning.
Lorden från Gränden dessutom liberal