I tre län i Sverige tillåts fällor med levandefångst i licensjakten på lodjur. Det gäller Västernorrland, Västerbotten och Jämtlands län. Fällan ska enligt lag kontrolleras två gånger per dygn. Men vad händer om det inte görs? Ett lodjur fångad och instängd i en fälla är utsatt för en enorm stress. Det grips av panik, biter och river för att ta sig ut. Man har upptäckt både tand och kloskador på obducerade lodjur. Även sår i magen på grund av flis. Ett djur instängt i bur är också helt försvarslös och oförmögen att fly. När en människa närmar sig fångstburen med djuret i ökar stressen och paniken hos lodjuret som normalt undviker människor. Lodjur är mycket skygga. Och när lodjursmamman och hennes årsunge jagas – vem vet om den ena av de två hamnar i fällan och den andra utanför. Hur går det då?
Det finns hos vissa människor ett starkt hat mot rovdjur. Detta betyder att lodjur som fångas i fälla löper risk att utsättas för grymheter av någon, vem som helst som närmar sig fällan. Dessa grymheter kan utföras utan att någon annan någonsin får veta något. I skogen finns ingen kontroll från någon myndighet. Lodjuret i fällan är helt utlämnad till jägaren som kommer för att döda det. Föreningen Jag tycker att det är grymt och oetiskt att fällor tillåts i dagens jakt i Sverige. Dessa fällor borde förbjudas.